Två helt olika saker kallas mixpall i vardagsspråk, och bara den ena ska in i artikelregistret. Här är vilken av dem — och varför just den brukar ta en eftermiddag när en vanlig artikel tar tio minuter.
Fråga någon som jobbar med artikeldata vad de helst slipper, och mixpallen ligger högt upp. Den är lätt att förstå — några olika sorter i samma förpackning, ett antal av varje — och ändå är den det som stannar upp en hel eftermiddag.
En del av besväret är att ordet betyder två olika saker, och att den ena av dem faktiskt ska undvikas. Resten är att systemen vilar på antagandet att en artikel är en produkt. Den mixade förpackningen bryter mot det på första raden.
Två saker som heter samma sak
Dagligvaruhandelns egen Förpackningsguiden skiljer tydligt på dem, och det är värt att göra likadant innan man börjar felsöka.
- Blandpallen är en lastpall med ytterförpackningar av olika artikelnummer, där ingen artikel når ett helt lager. Guiden är rak: den kräver manuell sortering hos mottagaren och bör undvikas. Måste man ändå, ska pallen märkas tydligt med "Blandpall" och de ingående produkternas palletiketter sitta synligt i en plastficka. Den har ett kollinummer, inte ett GTIN — det är en sändning, inte en artikel, och den kommer aldrig i närheten av Validoo.
- Den mixade förpackningen är något helt annat: en display eller en helpall — expopall, i guidens ord — som säljs som en enda enhet. Den har ett eget GTIN, den beställs som en artikel, och enligt samma guide ska den märkas med GTIN för toppnivån och, där det finns en samlingsförpackning, även för den mellannivån.
Skillnaden är alltså inte hur pallen ser ut. Det är om innehållet är en leverans eller en produkt. Resten av den här texten handlar om det senare — det är den som ska in i artikelregistret, och den som är jobbig.
Vad den är i registret
En nivå som innehåller flera olika basenheter, med ett antal av varje — i livsmedel och dryck är det vardag. Mixtråget med tjugofyra burkar i 33 cl sleek: fyra smaker, sex av varje. Golvdisplayen som butiken rullar ut hel och säljer ur. Kampanjpallen inför jul, packad efter vad butiken tror går åt.
Poängen är att var och en av dem beställs, faktureras och skannas som en artikel. I GS1:s modell är det därför inte en produkt med varianter, utan en egen artikel vars innehåll beskrivs som kanter: den här GTIN:en, så här många.
Formen i sig är enkel. Det är vad som händer runt omkring den som inte är det.
Därför blir den jobbig
- Reglerna frågar fel sak. Nettoinnehåll, ingrediensförteckning, näringsvärde, ursprung — allt det hör till konsumentenheten. En display har inget nettoinnehåll. Men kontrollerna utgår gärna från att artikel betyder konsumentenhet, och anmärker då på fält som inte är displayens att fylla i — och som därmed ingen kan åtgärda.
- En korrigering ersätter hela artikeln. GS1-standarden skickar inte ändringar, den skickar om. En display vi mätte bar sjutton datamoduler per basenhet i mottagarens register — ingredienser, näringsvärde, tull, ursprung, hållbarhet, temperatur — medan ett dokument byggt från grunden bar sju. Att skicka det hade raderat åtta ingrediensförteckningar och femtiosex näringsvärden hos mottagaren.
- Innehållet är redan beskrivet. Smakerna i tråget är dina egna produkter, men deras uppgifter ligger redan registrerade sedan de publicerades var för sig — ingredienser, näringsvärde, ursprung. Att skriva in dem en gång till är inte bara dubbelarbete, det är ett tillfälle att råka säga något annat än det som redan står.
Det tredje är det som gör det andra farligt. Du ansvarar för uppgifter du redan lämnat en gång, i ett format som skriver över allt varje gång.
Vilka som jobbar med dem
Mixade förpackningar hör hemma där sortimentet är brett och kampanjerna många. Dagligvaruhandeln bygger golvdisplayer, bryggerier och dryckesleverantörer säljer mixade tråg, konfektyr och bageri packar säsong kring jul och påsk, och Systembolaget tar in provlådor och presentförpackningar. Tumregeln är enkel: ju fler varianter av samma produkt, desto större chans att någon vill ha dem blandade på en pall.
Så gör du det i Pimble
Vår hållning är att en mixad förpackning är en egen artikel, och att dess innehåll är en hänvisning — inte en kopia. Du bestämmer vad som ska ingå och hur många. Resten är redan bestämt av någon annan, och då ska systemet ta hand om det i stället för att fråga dig.
Det får tre följder. Basenheternas registrerade uppgifter följer med tillbaka orörda, så en korrigering inte kan radera det mottagaren redan har. Kontrollerna vet vilken nivå de tittar på och kräver inte konsumentenhetens fält av en display. Och du behöver inte beskriva dina egna burkar en gång till för att de råkar stå på en pall — det räcker att peka på deras GTIN.
Mixpallen är inte svårare än en vanlig artikel. Den har bara länge behandlats som om den vore en.